Prutt och studs

Prutt och studs... japp, det är veckans nya! I tisdags när jag var som sjukast fick stackars Junior alldeles för lite ompyssling, vilket resulterade i en massa överskottsenergi på kvällen. Han ägnade dagen mest åt att sova och roa sig på egen hand i babygymet På kvällen i piggare satt vi i vardagsrummet, eller satt å satt, det var bara Junior som satt  (i babysittern), jag låg som en knubbsäl på soffan...
Kvällen ägnade Juniorn åt att prata å prata å prata. Han övade på alla möjliga olika ljud, och kom även på hur man gör pruttljud med munnen. Det låter tokgulligt! Å när han gör sådär med munnen blir han bara så sööööt.. Han viker in överläppen, biter ihop och tar i å blåser. Ibland biter han nog ihop för hårt, för då ser det ut som om han ska ta i tills han spricker. Kinderna blåses upp och han blir alldeles röd, men kommer inga ljud...
Tänkte jag skulle få med detta på film, men som vanligt slutar han upp med allt så fort kameran kommer fram. Försökte flera gånger. Slog jag av kameran lät han, men slog jag på den så vägrade han. Slog av den så började han igen... Typiskt! Till slut såg jag att han var på gång... smög försiktigt upp kameran, och vad händer? Jo han tar i mer än nånsin, får ur sig nåt helt nytt ljud (lustigt iofs, men inte vad jag var ute efter) och sprutar seckel i stora mängder över både kameran och mig, så där fick jag för att jag tänkte filma honom!
På onsdagen satte jag honom i hoppgungan, och tidigare när han suttit i den så är det precis vad han gjort. Hoppgungat alltså. Men nu kom han på hur det egentligen är man ska göra! Han hoppade som bara den, och verkade tycka att det var väldigt roligt! Så han hoppade som bara den, och hoppa är vad han gjort sen dess! Babygymet och babysittern är nu väldigt tråkiga. Att sitta i knä, eller ligga och mysa går inte alls för sig. Junior ska hoppa, och det hela tiden! När han inte sitter i hoppgungan vill han att man ska hålla honom så han kan stå i ens knä och studsa, annars ormar han sig och protesterar. Hopp, hopp, hopp!
Igår satt vi 6 pers. vid köksbordet och turades om att hålla honom tills vi inte orkade mer, langade honom till nästa som höll tills orken var slut, och langade vidare... Sådär höll vi på. Junior studsade sig många varv runt köksbordet, men trättna? Näe, inte han!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0