juniorochjag

3e dagen hemma idag... men nu är det bättre! Bara 4 blöjor fram till lunch idag. Om nån bryr sig!? näe, trodde väl inte det.. men är väl lite det livet som småbarnsförälder ser ut. Blöjor, bajs, barnmat och bus.

Blev en tidig kväll för lillen idag, han somnade redan innan 7. Det behövdes nog för plutten.. Han har ätit dåligt idag, och verkat väldigt trött frampå kvällen. Sov iofs inte alls länge på lunchen idag heller.
Får se hur det blir imorgon.. var ju meningen Ville skulle till Jennifer & Peter redan imorse, men blev inte så. Vore skönt jobba imorgon! Hoppas bara min mage klarar sig..

Ikväll medans vi väntade på att maten skulle bli klar i ugnen blev Ville väldigt tyst, och som ni vet är tysta barn inget bra tecken!
Efter att jag några gånger sagt till Ville att han inte fick stoppa fingrarna i salladsskålen verkade det som att han lessnat på mitt tjat.. för nu hade han plockat ner hela skålen från bordet, gömt sig bakom gardinen och proppat munnen full.... Tomaterna är tydligen godast!

Igårkväll ylade och skrek Ville, och det mina vänner hör inte till vanligheterna! Något som inte är som det ska när han inte är så, för han gnäller aldrig i onödan..  Misstänker att han hade magknip, för han slutade tvärt, för att sen börja igen lika plötsligt... Somnade iaf, men har vaknat inatt och ylat några gånger, så idag blev i hemma. Nu verkar han dock må ok, men ändå inte riktigt bra... lite smågnäll emellanåt, så inte alldeles som det ska, men mest glada miner idag. Bada, se på tv och köra bil är vad som står på schemat idag. Sen imorgon blir det jobb och dagis igen!

Igår morse var jag ner till tvättstugan och bokade tid. Det är lite skönt med det här stället att det oftast är ledigt så man  kan tvätta på en gång. Körde en hel hör med maskiner igår iaf, och avslutade kvällen med att boka även förmiddagen idag. Sen fick jag förlänga å tvätta eftermiddagen med. 3 veckors tvätt har jag grävt mig igenom i helgen!! Men nu är det äntligen slut!! Allt är tvättat och torrt... ska bara sorteras in i skåpen.

Ett trevligt avbrott i allt tvättande var besöket hos Nathalie och Leif igår där jag blev bjuden på middag. Fläskfilé, potatisgratäng med ädelost och mumsig hallonpaj till efterrätt. Åt så jag nästan sprack!

Rev ut skorna ur garderoben förut, och stoppade nyss tillbaka dem... Hittade 2 par tofflor och ett par sandaler, vilket var bra. Har lagt tofflorna i hallen nu, så nu är det bara att hoppas jag lyckas få med mig dem till jobbet i morgon. Har ju sen i höstas gått omkring i mina vanliga skor på jobbet, och hela vintern har jag haft lurviga fodrade skor på mig. Kanske inte det ultimata för fötterna...
Har tänkt massor med gånger att jag måste fixa något bättre att ha, men sen har det blivit bortglömt. Men nu är jag ett steg på vägen! Fast det innebär inte att jag kommer få med mig dom imorgon... har ju en tendens att glömma saker jag ska ha med mig..

Från mitten av tonåren har jag känt att något inte varit riktigt som det ska i kroppen. Jag har varit trött, frusen så fingrarna domnat trots att det varit högsommar. Depressionena har stått på schemat varje vinter.. Men mest av allt har jag haft en allmän känsla av att något  inte riktigt stämmer. Den känslan i 13år gör att man tror att det är fel i huvudet, att man kanske är svagare och gnälligare än andra. Sämre än andra.
Det har tagits många pover på min produktion av sköldkörtelhormon efter som man misstänkt en underproduktion (hypotyreos), och proverna har visat att jag legat precis vid gränsen, på rätt sida enligt läkarna, på fel sida enlig mig, för har jag legat på andra sidan har jag ju fått hjälp mycket tidigare. Det som sagts under dom här åren är att vi ska hålla koll i framtiden om det förändras.
När jag blev gravid så blev det andra riktlinjer efersom fostret även behöver detta hormon för att utveklas som det ska, och jag fick min medicin, Levaxin, som är ett sköldkörtelhormon i tablettform, som jag antagligen kommer att få äta resten av livet. Å vilken skillnad! Den största skillnaden är den där diffusa känslan av att något inte stämmer i kroppen, det där jag inte kunnat sätta fingret på vad, har försvunnit. Jag har fortfarande dålig kondition, men nu kan jag fortsätta röra mig ändå. Förut om jag försökte springa va det som att kroppen hade en huvudströmbrytare och slog AV. Tog det stopp så tog det. Nu kan jag fortsätta fast det är tungt, förut gick det helt enkelt inte! Humöret är, trots att jag såklart har bättre och sämre dagar som alla andra, jämnare och bättre, regleringen av kroppstemperatur är bättre, hela kroppen fungerar helt enkelt bättre, den svarar som den ska, inte som förut när det nästan varit som glappkontakt...

Otroligt skönt!

Igår när jag kom hem efter jobb och afterwork tog jag min telefon från bilen, stoppade den i fickan, lade småplocket från konsum i kassen jag hade i baksätet, låste bilen och gick upp till lägenheten. Efter inte mer än kanske 5 minuter började jag sakna min telefon, så jag gick ut för att se om den låg på backen... men icke! Jag har bilen parkerad precis vid porten, så det handlar inte om mycket mer än en sträcka på 2 meter som telefonen kan ha varit på om den trillar ur fickan, vilket den måste ha gjort. Det finns som inga andra möjligheter!
Ingen telefon alltså! Däremot hade det till kommit ett par fotspår i den nyfallna snön. Ett par fotspår + fotspår och tassavtryck...
Någon måste alltså under den korta tiden jag var i lägenheten hunnit passera, se telefonen och ta den istället för att komma upp med den. kan inte vara så svårt räkna ut vem som äger den om den ligger mellan bilen och porten, men vill man inte så vill man inte...
Bad mamma via msn att ringa på den, vilket hon gjorde. Först gick det nån signal, sen upptaget. direkt efter tekniskt fel, och sen dess har det varit mobilsvar. Så nån har den ju!! Annars skulle det inte blivit upptaget, och den borde även fortsatt vara på.

SSjuuuukt irriterande!!! Förmodligen vet upphittaren mycket väl vem jag är, och det är nästan det som retar mig mest!! Om jag bott i en storstad hade det varit annat, men vet man vem som äger kan man väl för fan lämna tillbaka!!??
Telefonen i sig skiter jag i! Den kan upphittaren få som hittelön, men kortet skulle jag gärna vilja ha...

Varför ska man köpa leksaker? Det finns ju så mycket annat att göra som är skoj..

Man kan skruva och fixa..




..eller varför inte sy litegrann.




Dammsuga är riktigt skoj!



Eller bara sitta i köket, fika och surra skit..



Men att bara fika räcker inte. Ibland måste man ha riktig mat med! Pölsa är fina grejjer...
Man kan proppa in nästan hur mycket som helst på en gång om man kör hamstermetoden!




Ofta behövs en sanering efter måltiden. Enklast är ju faktiskt att hoppa ner i badet! För att göra det extra effektivt kan man ju passa på att tvätta kläderna på en gång...



Sen när man tvättat klart måste ju allt rivas ut ur garderoben. Nä vänta nu! Vikas in!? Rivas ut? Hmm... hur var det nu igen?

Så har jag kommit hem från 2 trevliga dagar i Östersund, där jag varit på utbildning. Mycket intressant har det varit! En väldigt bra kursledare var det, som verkligen engagerade och var väldigt duktig på att få en att tänka efter. Vi har pratat mycket om olika personligheter, att det egentligen bara finns 3 typer, och att man ofatst är en mix av alla 3, men att det är en eller två av dessa som är mer framträdande. Stämmer mycket bra, även om vi i dom fall vi pratat om, dom exempel vi haft verkligen dragit personligheterna till det extrema, deras sätt att vara till ytterkant.

Vaknade imorse, kollade på klockan som vidade strax före 7, så jag och Ville klev upp, gjorde frukost och kollade tv... Tittade på klockan igen, och då var den bar kvart över 5!! Måste alltså ha sett fel första gången jag kollade, så imorse blev det tidigt!

Var iväg till Ånge på karneval och fastlagsfest idag. Det var trevligt, och Ville hade superskoj! Han hittade en kompis som han busade med, och stojade i kyrkan. När dom större barnen stod där frmme i kyrkan och sjäng ville han också vara med, så han knatade helt enkelt fram, ställde sig framför kören och dansade. När jag skulle försöka få honom därifrån vägrade han komma, gick jättebra att ropa och vinka när han gick i sidogångarna, men när han stod dr i rampljuset var det inte alls lika lätt. När jag tog honom kastade han sig omkull, ormade och skrek. Pinsamt!! Har aldrig sett honom protestera på det viset förut...

Imorgonbitti bär det iväg till Östersund igen. Ska på utbildning måndag och tisdag, hoppas det är nåt vettigt!

Mmm.. allahjärtansdag idag... fick ett superfint sms imorse, som verkligen värmde!

Idag har jag varit på min morbrors begravning. Har inte riktigt fattat att han inte finns kvar längre... men känns bra att ändå fått vara med och säga farväl.
Nu ligger jag på soffan med stora tekoppen. Känner mig helt slut! Huvudvärk och matt i varenda muskel i hela kroppen nu när jag slappnar av efter idag...

Mm... är nåt som känns spännande, nåt som jag ser fram emot! Men inte säkert det blir av... Fast blir det inte av nu, så blir det sen! Det är alltför lockande för att jag ska kunna låta bli...

Inspirationen att skriva tryter, känns som att dagarna bara rullar förbi, jag hinner inte riktigt reflektera över saker och ting, helt plötsligt är det bara en ny dag. Alla dagar är olika, men ändå speciella. Särskilt dom dagarna med Ville! Jag förstår det är tråkigt att ideligen läsa om mitt tjatande om hans storhet, men han ÄR faktiskt det största i mitt liv!

Ville är hos Peter nu,åkte dit i morse. Ända till fredagkväll dröjer det innan jag får träffa honom igen. En hel evighet när man saknar någon så!
Nä, några kramar skulle behövas....

Til veckan ska jag till Östersund på utbildning. Det ser jag fram emot! Brukar vara spännande att lära sig saker, får se bara om jag är det minsta bildbar eller hur det går. :P

Hmm... egentligen har jag en massa att blogga om, men orden vill inte riktigt ta sig via tangentbordet och fram till bloggen. Hjärnan är fullt upptagen med att tänka på annat än bloggande...

jaja... på fredag är det begravning på morbror med... *suck*

Jag fick trevligt kaffefrämmande igår!  :) Vällingstänken är kvar, disken likaså.. men vad gör väl det!? Inte lär det väl försvinna av sig själv iaf... Jag behöver vuxet umgänge. Jag förtjänar att prioritera nöje framför nytta!

Idag började inte helt bra.. klockan ställd på 5.50, en halvtimme tidigare en vanligt, för jag skulle ju på Bilprovningen kl 7. Men tror ni klockan ringde? Icke! Vaknade halv 7 när mamma klev in genom dörren, för tydligen hade jag slömt låsa med... Paniiiik! Å så vakna Ville... pussa, krama, fort i kläder, krama lite till, borsta tänderna, pussa, pussa och iväg! Skulle ju på jobbet med och byta till min bil, så tiden räckte inte riktigt till... 4 minuter över 7 var klockan när jag kom till bilprovningen.
2 poäng lyckades jag skrap ihop med! En blinkerslampa trasig, å så har ena fästet till bältet tydligen kommit i kläm, en liten plastbit som måste filas till så man inte behöver pilla för att få det att gå i lås. Så det blir ombesiktning då. Mycket retligt att behöva dit igen för dom små felen, men skönt ändå det inte var nåt dyrt som behövde fixas...

Inatt har jag sovit länge och hårt. Vakna sådär riktigt igensvullen i ögonen som man kan göra ibland... det gör visserligen att jag känner mig trött fortfarande, men i stort känner jag mig pigg. Mycket piggare än vad jag gjort på väldigt, väldigt länge!
Har ingen bil idag heller, det är ju först efter besiktningen kl 7 imorgon som jag kan ta mig någonsans igen. Hoppas på sällskap idag, annars kommer det att bli en låååång och tråkig dag. Har iofs en lägenhet som är i behov av en vända med skurmoppen. Dammsugit har jag gjort, men jag har fortfarande vällingstänk både här och där på golven runtom lägenheten. Vi får se hur det går... Dricka kaffe med trevligt sällskap låter ju bra mycket mer lockande än att städa!

När Ville inte ä hemma blir det så otroligt tomt och tråkigt här i lägenheten. Visserligen är det skönt att kunna ligga på soffan hela dagen, som jag gjort idag, men jag förerar absolut att ha buset hemma. Hans glada humör, skratt och ständiga leende saknar jag otroligt mycket! Jag saknar hans upptåg och bus... jag saknar min underbara unge!

Pölsa är gott!

Happ... körförbud på bilen.. Nu står den utanför jobbet å skäms å väntar på att det sk bli måndag morgon och besiktning.
Igår det afterwork, sen blev det några öl med trevligt sällskap. Först hos Lena och Anders, sen hos Magnus.. Hemma vid 2 tiden, vaknade 7, å det är bara så sjuuukt irriterande!! På veckorna håller jag på å dör när klockan ringer och jag måste upp. Samma när Ville väcker mig. Vill bara sova mera!! Men är jag ledig, då vaknar jag tidigt, trött, men pigg på samma gång, och kan bara inte sova.

Dagen idag då, hur ska ja fördriva den? Skulle vilja till Fränsta en vända.. får kanske bli långpromenad.. Vi får väl se vad som händer..

Var ju lite diffus för ett tag sen, när jag skrev om att det var något som var bestämt! Vill ni veta vad det är?


Jag och Ville ska flytta! Har hittat en lägenhet jag tror att vi kommer att trivas fint i.. Egen ingång och öppenspis passar oss perfekt!


Kan ni begripa var tiden tar vägen? Veckorna fullkomligen rusar förbi! Hinner inte alls med i svängarna.. men ska man se det hela positivt, så är det ju snart lön igen då! :P
Går ju undan att spendera dom, så är ju alltid trevligt när det trillar in nya på kontot, så man får känna sig rik åtminstone tills räkningarna är betalda.