juniorochjag

Idag ringde min älskling och undrade vad jag hade tänkt att vi skulle äta till middag, och om jag ville köpa nåt man slipper laga själv. Självklart ville jag det! Tycker ju inte så värst mycket om att laga mat, iaf inte vardagsmat...
Vi kom fram till att Ånge inte är så roligt, så vi åkte till Bräcke (iofs inte så mycket roligare, men åtminstone lite "nytt"), där vi hittade en resturang med ett mysigt fönsterbord. Det var soffor att sitta på , så man kom sådär mysigt nära, och tygdraperingar i taket, vilket förhöjde myskänslan.
Fast personalen var lite lustig... en av de suraste människor jag nånsin sett kom med menyn, sen försvann hon.  Sen hann vi knappt börja titta vad som fanns att välja på innen en man med anteckningsblock dök upp. Här gick det undan! Medans han stod där och tittade och väntade bestämde vi oss för tournedos med klyftpotatis och bearneise och bananasplit till efterrätt.
Maten var supergod! Fint upplagt och alldeles lagom tillagat och kryddat.. Medans vi åt kom ytterligare en personal, den här gången en kvinna som luktade askkopp. Hon var dock mycket gladare än den första. Dessutom betydligt pratgladare! Medans vi åt kom hon och pratade med oss och Junior, berättade om sitt barnbarn som var 10 månader, och frågade om vi var från Bräcke, för hon kände inte igen oss, och lite annat.. nu förstod jag bara hälften av vad hon sa, eftersom hon pratade som Arnold Schwartzenegger, sådär hackigt och mörkt och på bruten svenska... Dock var hon glad och jättetrevlig!

Bara så himla skönt att få komma ut och göra nåt! Alldeles för länge sen sist.... Tack älskling!!