vett och sans

Nu när jag fått lite mer distans till det här så känner jag att jag ju inte är så galen, vilket jag på sätt och vis vetat hela tiden. Det är inte så konstigt att jag reagerar. Det är inte så konstigt att bägaren ibland rinner över... Men galen? Näe, det är jag inte!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0