juniorochjag

Lite risk jag blir tjatig nu, men fy fan så skönt det är att vara här i livet där jag är nu!

Dock skulle jag inte vilja vara utan allt det jobbiga som varit, det har gett mig en helt ny syn på livet, på folk och på vänskap. Det är allt det jobbiga som gjort att jag njuter så pass mycket av min vardag idag. För egentligen är den inte alls särskilt märkvärdig, men jämför man den med hur min vardag en gång sett ut så är det här rena rama lyxlivet! Jag gör saker för mig själv istället för att offra mig själv för någon annan. Jag tror att jag duger, jag börjar hitta tillbaka till mig själv och tron på att jag kan saker. Jag börjar våga prata med folk igen, får inte längre ont i magen för att jag kanske möter någon gammal bekant, utan nu ger dessa korta möten mig glädje! Jag uppskattar verkligen saker som många inte ens reflekterar över, och om dom gör det tycker är självklara småsaker.
Jag har fortfarande dagar som är deppiga och jobbiga, men vem har inte det!? Men nu är det ok att känna, jag är inte längre reducerad till en oduglig idiot som bara gör allt fel, som bara säger fel saker, men inte förstår vad som var så fel egentligen, som inte har rätten att känna!