juniorochjag

Puuuh!! Rätt slut i kroppen nu känner jag när jag tar det lugnt!
Igår tapetserade jag sovrummet, rev på Villes rum och spacklade upp det. Idag blev det slipning och tapetsering. Är inte särskilt tungt och jobbigt, men blir många vändor upp och ner på stegen, och många benböj när tapeten ska slätas ut och skäras vid golvlisten. Men nu är det klart!
Bara allt packande och bärande kvar då...

Jag har nyss pratat med försäkringsbolaget. Deras tekniker har tittat på ett kort och bestämt sig för att det inte är säkert att det är en annan bil som kört in i mig, skadan KAN komma från något annat. Sjuuuukt irriterande när JAG VET att det är en dragkrok. Tittar man på bilen i vekligheten finns inga som helst tvivel om detta. Jag vet tillochmed vilken jävla dragkrok det var!!!! Fast den dragkroken är ju avmonterad, tyvärr blev den det innan jag hann fota lacken som var på den, så jag har inte mycket till bevis där...

GRRRRR!!!!

Många fina kommentarer har jag fått! Några har skrivit vilka ni är, andra har skrivit anonymt, men stort TACK alla!!
Dock väljer jag denna gång att inte publicera någon, för dom känns alltför privata...

Lite risk jag blir tjatig nu, men fy fan så skönt det är att vara här i livet där jag är nu!

Dock skulle jag inte vilja vara utan allt det jobbiga som varit, det har gett mig en helt ny syn på livet, på folk och på vänskap. Det är allt det jobbiga som gjort att jag njuter så pass mycket av min vardag idag. För egentligen är den inte alls särskilt märkvärdig, men jämför man den med hur min vardag en gång sett ut så är det här rena rama lyxlivet! Jag gör saker för mig själv istället för att offra mig själv för någon annan. Jag tror att jag duger, jag börjar hitta tillbaka till mig själv och tron på att jag kan saker. Jag börjar våga prata med folk igen, får inte längre ont i magen för att jag kanske möter någon gammal bekant, utan nu ger dessa korta möten mig glädje! Jag uppskattar verkligen saker som många inte ens reflekterar över, och om dom gör det tycker är självklara småsaker.
Jag har fortfarande dagar som är deppiga och jobbiga, men vem har inte det!? Men nu är det ok att känna, jag är inte längre reducerad till en oduglig idiot som bara gör allt fel, som bara säger fel saker, men inte förstår vad som var så fel egentligen, som inte har rätten att känna!

Japp, imorgon har det gått ett helt år sedan jag flyttade. Trots många saker och ting som inte gått min väg vill jag nog sammanfatta detta året som mycket bra!
Jag har fått många insikter, många lärdomar om liv, hunnit omvärdera både saker och vänner, men jag har också blivit starkare, gladare och värderar vardagen högre, men framförallt har jag haft ett år med Ville! :)

Sista tiden har det hänt mycket! Jag har börjat renovera i lägenheten, vilket gett mig massor av tid att bara vara med mig själv och tänka. Det var länge sedan känner jag! Men onekligen rätt nyttigt att göra det. Har hunnit sortera upp många saker i hjärnan, lägga fakta på rätt plats och helt plötsligt se saker på nya vis. Vissa saker som varit så självklara att jag inte ens funderat på dem har jag kommit fram till inte alls är så självklara. Vissa personer som jag ansett vara vänner är nu avskrivna


Sen i måndags när jag kom ut och skulle åka till dagis och jobb möts jag av det här:







Någon har backat in i min bil! Tryckt in dragkroken i dörren, så pass att den glipar 5 cm i överkant. Sjukt irriterande att man inte kan stå för det man gör också, utan smiter undan och låter MIG betala 3000kr i självrisk. Det enda som blev på den andra bilen var på dragkroken. Inte så mycket som en millimeter av själva bilen verkar ha tagit i min vad jag kan se, utan bara draget. Iofs nog det, men hade ju varit skönt med lite rättvisa. Men får väl tro på karma...

Såg på facebook att det finns en grupp som heter Svartsjuka Är Rädslan Att Förlora Den Man Älskar! I beskrivningen av gruppen står det såhär: Svartsjuka är ingen sjukdom!  Man vill bara inte förlora den man älskar till någon annan! Den här gruppen har rätt många medlemmar, närmare bestämt i dagsläget 3443 st.  Den här gruppen gör mig arg! Svartsjuka är ingen sjukdom, inte heller sitter det i rädsla att förlora nån man älskar. Att älska varandra innebär att man respekterar och litar på varandra. Svartsjuka är inget annat än osäkerhet, men framförallt ett kontrollbehov!
Nu pratar vi alltså obefogad svartsjuka. Finns det fog för det är det en helt annan sak. Då är det bristande respekt av den parten som gjort något galet! Avsluta ett först innan du påbörjar något annat!
Visst har jag full förståelse att attraktion kan uppstå, att man helt enkelt inte kan stå emot, men då får man bestämma sig för vad man vill. Man går inte bakom ryggen på någon under en längre tid. Är man en sån person som igen och igen är ute med andra tycker jag att man ska försöka ine att det man gåller på med är helt åt helvete!!
Kärlek och svartsjuka, kärlek och otrohet, det är saker som inte alls har med varandra att göra!!

Snart har det gått en vecka sen senaste ilägget igen... och jag ställer mig samma fråga som sist. Vartar tiden vägen??

Men ja, vad har hänt då? Inte mycket faktiskt... Ville har åkt på nån förkylning, med feber och elände. Han hade 40,9 i lördags, sen i söndags var det fullt bus, trots att han hade 39,4 i temp då. Het otroligt att dom små kropparna har sån ork! Själv blir jag ju helt sänkt av bara strax över 38.. På måndag morgon vsade termometern 40,2, så det blev en alvedon, lite sovmorgon, och sen iväg till Jennifer och Peter, där han fortfarande är kvar.
Jag borde väl passa på att plocka och packa nu när jag är själv här hemma, men har ingen lust. Ingen ork. Ingen energi alls... Men har väl lite att ta igen på sömnen sen i helgen. Blir ju lite sisådär med sovandet när man har en liten sjukling..
Annars är det ju den tiden på året nu när man börjar bli piggare. Ljust tidigare på mornarna, och faktiskt så man börjar hinna se lite sol efter att arbetsdagen är slut. Sååå skönt att vi går mot sommartider, med vettigare temperatur än de 30 minusgrader som jag tycker termometern varit på mest varje dag i vinter, mot solsken och med sommarglädje!

Fy sjutton vad dagarna går fort! Fattar inte hur det är meningen man ska hinna med sig... fredag imorgon igen, och snart har det gått en vecka av mars med! 3 veckor kvar till flytt.. Känns lite vemodigt. Jag trivs ju så otroligt bra här i min lägenhet! Men ska bli skönt att slippa pendla, att få mer tid med Ville. En sak som känns lite sådär är dock att nya lägenheten ligger efter stora vägen, och med full insyn! Men lägenheten är fin... köket nästan nytt, trägolv i hela lägenheten, och öppenspis även där!

Jag har ju så mycket jag skulle ha hunnit med, både tråkiga måsten och nöjen, men jag hinner ingenting! Eller jo, det gör jag väl.. Jag jobbar heltid, ägnar många kvällar i veckan åt min underbara Ville, hinner med nån fika med kompisar emellanåt. Jag hinner städa och tvätta, blogga och spela farmville. Men jag skulle vilja hinna mera!!